Fredag och bara tre dagar kvar till flyget lyfter... Nu kommer både
tvivlen och
längtan. Vad har jag gett mej in på egentligen? Att åka i väg tre månader till ett land där jag
inte kan ett enda ord av
språket och ett land som är så olikt Sverige, ibland undrar man om man är klok men eftersom svaret är nej så känns det ändå rätt. Att få åka i väg och bara
släppa allt, att kunna åka runt och se på ett land som har kvar alla dessa
fantastisk vackra hus och en extriör som är helt underbar. Jag brukar älska att gå runt i Gamla Stan i Sthlm och bara titta, i Spanien har man
vägrat att bygga bort all
historia som äldre hus faktiskt ger. Spanien har
inte heller
förstörts av industrialismen som tex de Nordiska länderna har. Man har kvar sina
små byar och
små företagen. Jag kommer säkert att gå i
"turistfällorna" och hamna på de nybygda lyxanlägningarna och de städer som växt upp på turismensvägar. Men på 3 månader kommer man ändå att ha tid att se
utanför de utmärkta lederna.
Det är
fyra mil in till Alicante och hur den sträckan är sammanbygd med bussförbindelser vet jag inte men jag har funderat på att hyra en
EU moppe till att transportera mej till de närmaste ställerna om nu inte
bussförbindelserna är tillräkligt bra. Att hyra
bil eller MC tror jag
inte jag vågar med tanke på hur man kör där nere. Nu vet jag att man försöker förbättre sig med trafiken men det är fortfarande så att man inte kan
Högerregeln och det är
"störst som kör först" som gäller eller att den med sämst bil bara kastar sig ut i trafiken eftersom de inte behöver vara rädd om lacken.
Jag har
inte planerat så mycket och det har jag inte tänkt att göra heller. Jag kommer att göra det som
faller mej in. Att jag idag känner av
nervositeten beror framför allt att
hela mitt liv alltid varit väl planerat. Jag brukar säga att jag är ett
offer för planering. Om jag går på stan och ska mellan punkt A och B så ser jag inte de mäniskor som jag möter på vägen. Ibland har jag uppfattats som dryg för att jag inte hälsar eller ens tycks se personerna men sanningen är den att jag inte ser dem helt enkelt. Jag är så planerad att det bara finns plats B i tankarna just då.
Nu ska jag lära mig av med det otyget.
Förkylningen har tagit hårt på mina krafter och jag känner mej helt slut i hela kroppen. Jag hade tänkt bjuda mina närmast vänner på ett
födelsedagsfika i helgen men har tyvärr inte kraft nog att kunna genomföra det. Min familj kommer jag att bjuda på ett litet fika på
söndag vid 13 tiden. Får väl ta mitt födelsedags kallas när jag kommer hem, jag vet ju att en viss
Jorre oxå fyller ett vist antal
jämna år han med. Så vi får väl ta ett riktigt hårdrocks kalas under sommaren istället, då kan vi ju ta med
Anders M och
Johansson oxå för
vi är ju alla födda i sviterna av Woodstock...
I mitt närområde från nästa vecka.